torsdag, augusti 02, 2007

Vem är inte polyamorös?

DN skriver om polyamori. Äntligen får vi se personer som inte lever det gamla vanliga "Svensson" livet. Det är skönt att se att det finns personer som inte lever i "tvåsamhet". Jag är en av dessa personer. Jag levde med mer än en person och jag älskade det. Jag älskade dem.

När man pratar om polyamori så finns det en hel del fördomar. Den ena är att "mannen" vill ha flera olika kvinnor. Men för många är det inte så. Jag kan inte tala för någon annan än mig själv så jag skall inte ens försöka att försvara dem.

Jag hade ett förhållande med en annan person och livet var som det var mest. Ibland var det bra och ibland var det dåligt. Sen hände det. Han med stort P dök upp. Han var annorlunda, vacker och väldigt mysig. Vi blev goda vänner genast. Han blev också god vän med den person som jag redan hade ett förhållande med. Jag var inte svartsjuk utan undrade mest vad som gjorde att vi passade så bra tillsammans. Vad fick oss tre att komma varandra så nära? Sent en kväll så kom då chocken. Den där kyssen som jag i smyg drömde om. Jag visste inte vad jag skulle tänka. Det var som en dröm. Hans mjuka läppar mot mina. Vad som egentligen hände vet jag inte riktigt. Jag bryr mig inte heller. Jag ångrar inte en sekund av det. Det var underbart. Vi inledde ett förhållande alla tre. Visst var det komplicerat men inte mer än något annat. Det som kanske var mest komplicerat var omvärldens blickar. Hur det såg ut när vi alla tre låg i parken på en filt och bara njöt av solens strålar. Blickarna som man fick i matbutiken när man handlade för helgen. Jag ångrar inte något alls.

Tyvärr så finns inte P med oss längre. Och tiden efter P var fylld av saknad och vårt liv blev aldrig som det var innan. Vårt förhållande försvann med P. Jag saknar både P och K. Vi tre var tillsammans något som jag aldrig upplevt sedan dess. Kanske träffar jag personer som P och K igen.


Intressant? Läs mer om polyamori, kärlek, Queer, pride, pridefestivalen, HBT,

3 kommentarer:

Klockan 8:24 em , Blogger Jenni sa...

Vad hände åt P?

 
Klockan 9:20 em , Blogger Eklindh sa...

Oj för att inte behöva berätta en jättehistoria så tar jag den korta då. Han dog.

 
Klockan 12:41 fm , Blogger K sa...

Jag känner verkligen med dig. Jag har upplevt detsamma och det var en stor sorg när det tog slut.

Att vara tre kan vara så magiskt och det är något jag kommer att sakna och längta efter resten av mitt liv.

Mvh,

K

Om poly: http://our-blue-house.blogspot.com

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida