söndag, augusti 19, 2007

Vem minns hur en kärnfamilj ser ut?

Debatten har pågått väldigt länge nu. Den om "Kärnfamiljen". Men är det verkligen någon som ens minns hur denna "kärnfamilj" ser ut? Idag så har en mängd olika familjer visat sig finnas. Hur många av oss som är yngre än 30 växte upp tillsammans med sin biologiska mamma och pappa tillsammans? Inte jag och inte heller många av mina vänner. Men har jag tagit någon skada av att ha mamma och pappa nära mig hela tiden?

Kärnfamiljen är död! Acceptera det och gå vidare!

Lars-Arne Staxäng som idag skriver på politikerbloggen verkar inte riktigt hänga med i dagens utveckling av begreppet familj. Jag tror inte han riktigt vet vad "kärnfamiljen" är. Han skriver att barn som växer upp i trygga familjeförhållanden blir trygga individer. Det kan säkert vara helt sant. Men är ett tryggt familjeförhållande verkligen en mamma och en pappa? Är inte det tryggt att veta att man är älskad? Varför är min familj inte lika "trygg" bara för att jag inte hade en stadig kontakt med min pappa? Jag visste var min pappa fanns och jag visste vart jag kunde få tag på honom. Och jag kände mig trygg med det. Tycker kanske Lars-Arne att jag har en sämre uppväxt eftersom jag växte upp med någon som inte var min biologiska pappa? Kanske tycker Lars-Arne att mina vänner inte skall skaffa några barn? De är ju kvinnor som lever ihop? Kanske skall inte de ensamstående som känner att de vill ha barn få skaffa sig några barn?

"Men barn behöver en manlig och en kvinnlig förebild!"

Jag vet att det är här skon klämmer oavsett vad man säger. Hur många gånger har vi inte hört "jag har inte några fördommar, men jag tycker att alla barn skall ha en mamma och en pappa". Nej det har du säkert inte. Men se in i ditt egna hjärta. Du har fördommar. Erkänn dessa för dig själv och för oss andra, först då kommer vi kanske att ta ditt prat om "kärnfamiljen" på allvar.
Kanske är det dags för Lars-Arne och hans "kompisar" att inse att vi som växer upp idag har vänner. Många av oss har vänner som vi räknar som familj mer än vänner. Vi har vänner som vi delar allt med. Glädje, sorg och ja till och med barn. När en nära vän till mig får barn så får även jag ett barn. Ett barn som jag kan älska trots att det inte är mitt biologiska barn. Jag får även ett barn som jag kan skämma bort. Ett barn som jag gör allt för, ett barn som jag ger en trygg uppväxt.


Intressant? Läs mer om kärnfamilj, politik, familj, kärlek.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida