torsdag, oktober 12, 2006

Ytterligare en Sosseskandal.

Anna Sjödin är dömd men vad är det för dom? 120 dagsböter och inte ens samhällstjänst? Det är en skandal som heter duga. Att hon döms för förtal våldsamt motstånd, våld mot tjänsteman och egenmäktigt förfarande utan att få ens vilklkorlig dom tycker jag är en skam. Sen kanske man skall fundera på om man verkligen skall lite 100% på Babek. Men om domstolen tycker att hans uppgifter är trovärdiga så skall man iallafall dömma Anna Sjödin till villkorligt. Det är tydligen skillnad på folk och folk. Om en "vanlig" okänd person skulle dömmas för samma sak hade böterna varit det samma men till detta så hade 3 månader i fängelse tillkommit. Och skulle man dessutom hetat Mohammad Asbahski så hade man nog fått räkna med 12 månader.

Frågan är ju fortfarande om Anna Sjödin var full eller inte? Men det är klart ryktet säger ju att hon är ett fyllesvin. Kärnkraftskramaren skrev en roligt litet inlägg om det här.

Men nu måste hon väl ändå avgå?

Men det är klart vi skall inte vara lika inför lagen. Det är ju det som hela samhället bygger på. Vi måste ha utslagna som kan ta bort fokus från de riktiga frågorna. När likhet inför lagen inte gäller längre vart är vi på väg då? Vi kommer aldrig att få ett rättvist samhälle. Vi kommer inte kunna få den frihet som vi som bor i Sverige vill ha. Vi vill känna att vi kan vandra ned för gatan och veta att vi är lika mycket värda som bankdirektören som sitter inne på sitt kontor.
Nej jag vill se en överklagan av åklagare nu med en gång!


Detta inlägg är intressant. Läs mer om SSU, socialdemokraterna, Polis, politik, Anna Sjödin, brott, straff, fylla, vakter, Crazy Horse, slagsmål, skandal, likhet, lag, ordning, fängelse.

1 kommentarer:

Klockan 2:11 fm , Blogger Mats Dagerlind sa...

Idag meddelade krogvakten Babak Jamei att han överklagar tingsrättens dom mot SSU-ordföranden Anna Sjödin i målet om bråket på krogen Crazy Horse i Stockholm. I den inlaga som lämnats till hovrätten säger Jamei att han vill att Sjödin ska dömas till fängelse i stället för böter och dessutom betala ett högre skadestånd. Även Anna Sjödin har överklagat domen och yrkar på att bli helt frikänd. Utsikterna att målet alls tas upp i hovrätten är dock små eftersom det fordras prövningstillstånd för tingsrättsmål där det inte utdömts strängare påföljd än böter. Sådant prövningstillstånd beviljas utifrån målets principiella intresse på samma som hovrättsmål beviljas resning i Högsta domstolen.

Jameis beslut att överklaga och yrka på fängelse är förvånande efter hans uttalande efter tingsrättsdomen där han menade att det enda han ville var att blir trodd och att han i övrigt skulle varit nöjd med en ursäkt från Anna Sjödin, “alla kan ju göra ett misstag” var hans kommentar om Sjödins agerande. Det är svårt att se hur Jamei menar att kovändningen från denna tidigare försonande attityd och uttalade vilja att dra ett streck över saken till dagens tuffa överklagande med krav på fängelsedom och mer pengar gagnar uprättelsen av hans ifrågasatta trovärdighet.

Vad de flesta av oss medborgare som följt den här rättegången är förvissade om är att Anna Sjödin med följe agerade stöddigt på Crazy Horse pga en kombination av för mycket alkohol och den hybris som drabbar vissa personer med uppsatta politiska uppdrag. Men något som de flesta av oss också är lika införstådda med är att många krogvakter ofta använder mer våld än nöden kräver mot stökiga kroggäster som ska avvisas. Bland dem som söker sig till den här typen av arbeten med begränsade polisiära befogenheter är tyvärr personer med underlägsenhetskomplex, hävdelsebehov och bristande förmåga att hantera konfliktsituationer på annat sätt än med våld överrepresenterade. Inte sällan förstärks dessa redan olämpliga personliga egenskaper av den psykiska instabilitet som följer av att ta genvägen på gymet med anabola steroider. Efter att krogvakter själva gått ut offentligt i media och vidgått att de blåljugit i rätten vet vi också att krogvakter när så behövs inte har några problem med att frisera sanningen eller begå regelrätt mened i sina vittnesmål i de fall den här typen av incidenter leder till rättegång - teaterpjäsen Jamei vs Sjödin utgör inget undantag i det avseendet.

Vad många men kanske inte alla vet eller vill tro är att det finns en ohelig allians mellan krogvakter och ordningspolis i såna här sammanhang där poliserna också handskas lika ovarsamt med sanningen när de av domstolarna blir kallade som vittnen. Kontentan av att man på det här sättet ljuger ihop sig mot “buset” är att den krogbesökare som hamnar i en sån här situation i princip är rättslös. Denna rättslöshet förstärks ytterligare och exponentiellt av det faktum att domare, nämndemän och åklagare i motsats till oss vanliga medborgare är (eller snarare låtsas vara) okunniga om den verklighet jag har beskrivit ovan. I den här typen av mål görs ingen individuell trovärdighetsvärdering av hur svarandesidans vittnesmål står sig mot kärandesidans. I stället har man sedan decennier tillbaka en gång för alla fastställt en praxis i såna här mål där kärandesidans vittnesmål är ställda utom alla tvivel och alltid övertrumfar svarandesidans, och det krävs därför en stark fysisk bevisning i svarandens favör för att utslaget ska bli något annat än fällande. Den typen av bevisning finns sällan att tillgå utom i de sällsynta fall där det inträffande har råkat ske på en plats där det kunnat filmas av en uppmonterad övervakningskamera eller av något påpassligt vittne med kameramobil. Om sådan bevisning inte finns är en sån här rättegång bara ett spel för gallerierna, en formaliserad transportsträcka till en fällande dom, en skenrättegång som inte sällan leder till justitiemord.

Något som ytterligare bidragit till den farsartade prägeln på det här tingsrättsmålet var åklagaren Per Lindqvists plädering där han rubricerade Anna Sjödins agerade som ett hatbrott som borde föranleda fängelse utan möjlighet till samhällstjänst. Som grund för detta yrkande fanns endast några mycket tveksamma vittnesmål om att Sjödin vid ett tillfälle under tumultet skulle ha använt sig av ordet “svartskalle”. Sant eller inte, varje medborgare inser ändå omedelbart att här råder en påfallande för att inte säga löjeväckande diskrepans mellan begången handling och yrkad påföljd. Men i en svensk tingsrätt föranleder inte ett sådant Kafka-artat yrkande från en åklagare det ifrågasättande från domaren eller andra efterräkningar från åklagarämbetet som man kanske kunde förvänta sig. I stället spelar domstolens övriga aktörer med i farsen. Men att man låter sådant passera kanske beror just på att det inte är någon riktig rättegång vi bevittnar och att såna här övertydliga utspel gör sig bra när de citeras i media. Med en mer nyanserad brottsrubricering skulle man kanske riskera att delar av såväl journalistkåren som den allmänna opinionen inte var eniga med domstolen när den förutbestämda domen föll. Det skulle ju kunna leda till en offentlig debatt som på sikt kan få långtgående konsekvenser, som t ex att polis, åklagare och domstolar skulle behöva börja göra sitt jobb - varje gång i stället för en gång per brottstyp. Att ett domstolsutslag skulle kunna tolkas så att rättens ledmöter inte funnit ett polisvittne trovärdigt, det skulle ju också kunna slå ned som en bomb i rättssamhället.

Till saken hör också att tillmälen som “svartskalle” som kan rubriceras som rasistiska eller hets mot folkgrupp i lagens mening är mycket värre än andra typer av kränkande smädelser, t ex att kalla någon för “hora”, ett ord som Jamei enligt vissa vittnesmål påståtts använda mot Sjödin. Sådana invektiv lämnades således utan avseende av rätten. Här finns en intressant genusaspekt både i det här målet och rent allmänt. För unga tjejer ute i förorterna är just detta numera så populära skällsord “hora” ett minst lika stort kränkningsproblem och orsak till psykiskt lidande som att en kille med invandrarbakgrund blir kallad för “svartskalle”. Rent semantiskt har ju också ordet “hora” en mycket grövre valör än ordet “svartskalle”.

Den här rättslösheten är förstås kränkande för varje medborgare som råkar ut för den, men för de flesta av oss skulle den kanske ändå inte resultera i fullt så allvarliga konsekvenser som den får för en person i Anna Sjödins ställning där nu ett handgemäng i fyllan och villan sannolikt resulterar i att att hennes fortsatta karriär inom Socialdemokraterna omintetgörs. Många av oss andra hade nog i skydd av anonymiteten kunna ta förödmjukelsen och våra böter eller eventuell månad i fängelse under semestern och sedan gå vidare med våra liv. Därför blottläggs allvaret i den här typen av annars rutinmässiga justitiemord med en helt annan skärpa i Anna Sjödin-målet. Det kan heller inte uteslutas att just dessa privata sociala påföljder är något som Babak Jamei kalkylerat med som en del av sin “hämnd” på Anna Sjödin.

Som sades inledningsvis har Anna Sjödin i sitt överförfriskade tillstånd sannolikt gjort sig skyldig till ett stöddigt beteende på krogen, men lika sannolikt har hon inte tagit till handgripligheter mot Babak Jamei förrän han i sitt myndighetsutövande brukat omotiverat mycket våld i syfte att avhysa henne. Det har sagts att Sjödin har ett förflutet som rugbyspelare och om det är riktigt kan hon sannolikt ta för sig mer än genomsnittstjejen när hon blir angripen. För en person som Babak Jamei, vältränad och utbildad krogvakt och med de för krogvakter tidigare nämnda psykologiska tillkortakommanden, kan man med visst fog anta att det kändes som ett hårt slag mot hans maskulinitet att göra en sån här missbedömning och få uppleva att han inte hade det självklara övertaget i ett handgemäng med en tjej och därvid också tappade ansiktet inför sina kollegor.

Om någon rättvisa ska skipas i den här affären borde också Jamei ställas inför rätta för de brott som mycket talar för att han har begått, bl a (kvinno)misshandel, att ha överträtt sina befogenheter som vakt och mened. Skulle han därvid befinnas skyldig måste han förstås fråntas sin vaktlicens och dessutom kan han knappast anses lämplig att få fortsätta sin AT-läkartjänstgöring i Stockholm. Alternativt kan kanske en slags rättvisa anses ha skipats om målet tas upp i hovrätten och Anna Sjödin blir frikänd, och det i sin tur leder till att hon kan sitta kvar som SSU-ordförande och gå vidare i sin politiska karriär till andra tunga politiska uppdrag, samtidigt som Jameis nuvarande status av total upprättelse och fläckfrihet får sig en ordentlig törn. I det läget får både Sjödin och Jamei i någon mening stå gemensamt vid skampålen för det slagsmål de inlät sig på. Men inget av dessa scenarion löser på något avgörande sätt de större bakomliggande frågorna, som den om rättssäkerheten i svenska domstolar.

Mot bakgrund av att väldigt många av oss medborgare som ibland tar oss ett järn eller två och går på krogen kan tänkas komma att hamna i en konfliktsituation med en krogvakt som i sin tur om det vill sig illa kan leda till åtal, borde vi om inte annat så i omsorg om oss själva se det som angeläget att värna rättssäkerheten i svenska domstolar. Men när vanligt folk har kommit till tals i media och på bloggar och forum på Internet förefaller det som om de flesta ganska ensidigt har velat fokusera på Anna Sjödins agerande och skuld, att hon är en sossepamp som burit sig illa åt och att hon måste sona sitt brott och avgå. De dimensioner av saken som jag koncentrerat mig på här verkar man i sin av allmänt politikerförakt uppammade harmsenhet ha missat. För mig framstår de aspekterna dock som väsentligt viktigare för dig och mig som medborgare i Sverige och för demokratin än huruvida en sossepamp som rumlat runt avgår eller inte.

Lika viktig är förstås genusaspekten, huruvida det är rimligt att en krogvakt med uppbackning av vittnesmål från polis och handräckning från våra domstolar inte bara helt kan undkomma en rättslig prövning av om han i skydd av sin vaktbefogenhet gjort sig skyldig till kvinnomisshandel, utan att han dessutom pga att hon försvarat sig mot våldet i stället kan se till att få henne dömd för misshandel och diverse andra brott. Beroende på hur man värderar vittnesmålen i den här affären kan detta vara en minst lika plausibel rekonstruktion av vad som i verkligheten har inträffat. Bilden här bredvid som Anna lät Aftonbladet ta efter bråket ger onekligen också visst stöd för det synsättet.

Sedd ur dessa vinklar föreligger det nog inte bara principiellt intresse av att här målet tas upp i hovrätten, då bör det nog baxas ända upp i Högsta domstolen.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida