tisdag, september 05, 2006

Sakine censureras

Tidningen City censurerar Sakine Madons krönika om Pippi långstrump och Turkiet. Vad skall censureras nästa gång? Skall det bli just dina tankar som kommer att censureras? Jag snor Sakines underbara krönika rakt av.


Jag var nästan fem år när jag hamnade i Sverige. Det kan tyckas ungt, men mycket var nytt även för ett barn.

Snö, Pippi Långstrump och ingen farmor. Snö för att vi kom i snöigaste januari och Pippi för att det var min första svenska barnbok. Saknaden av farmor som var kvar i Turkiet löste jag genom att heja på ALLA svenska tanter jag fick syn på. ”HEJ HEJ!”, och snart blev jag bjuden på hemmagjord vinbärsaft och havreflarn hemma hos mina nya bästisar. Andra minnen är inte fullt lika mysiga. Som den gången när jag fick följa med föräldrarna på en svenska-för-invandrare-lektion. Jag gick fram till svarta tavlan, pekade på pekpinnen och frågade läraren som hon slog mina föräldrar med den. ”Kääära barn! Så gör vi inte i Sverige!”. Men jag hade ju fått höra syrrans skräckhistorier om pekpinnar, hon gick första klass i Ankara, så jag var tvungen att checka läget. Udda var också att ingen verkade vara rädd för polisen. I Pippis värld var inte ens barn det.

Apropå Pippi fastnade kurdiska Pippiböcker, från Sverige, i tullen i Istanbul för en vecka sedan. Säkerhetsministeriet och myndigheter kopplades genast in och varnade. Här gäller det att se till, bokstav för bokstav, att barnböckerna ”inte innehåller någon förolämpning mot turkiska staten eller landsfadern Mustafa Kemal Atatürk.”. Det är ju fanimej humor.

Få se nu, kanske finns det fog för oro, trots allt? För det första: Pippis husdjur. Djur har inte särskilt hög status i Turkiet (Djurens rätt, pssst…!). Att kalla någon för till exempel ”björn” (”ayi”) eller ”djur” (”hayvan”) är rejält förolämpande. Den nuvarande turkiska premiärministern Erdogan stämde nyligen karikatyrtecknare som tecknat honom som en skal-
bagge.

Det är väl givet att en sedan mer än sextio år död president kan ta illa vid sig av prickiga hästar och uppklädda apor, tillhörande en okammad unge! Ytterligare en förolämpande pryl kan vara… ja, det är faktiskt uppenbart: Färgkombinationerna. I många Pippiböcker har illustratören ogenerat blandat ihop rött, grönt och gult (kurdiska färger). Farligt, farligt. För inte så många år sedan föreslogs det - helt seriöst - att trafikljusets gröna färg skulle bytas ut till blått, i regioner med många kurder. I vissa städer täckte man över det gula ljuset. Allt för att undvika ”förolämpning” mot Atatürk, en galen general som bildade Turkiet på 1920-talet och inspirerade Hitler med sina metoder i folkmordet på kristna. Atatürk skulle förmodligen glädjas över ”Mein Kampfs” popularitet (toppade pocketlistan häromåret) bland dagens turkiska ungdomar.

Ett gäng Pippiböcker, däremot, hotar och sätter skräck i nationen. Jag slår vad om att Astrid Lindgren och Pippis morsa sitter tillsammans och skrattar.
Sakine Madon


Detta inlägget är intressant. Du kan läsa mer om censur, frihet eller turkiet.

2 kommentarer:

Klockan 9:56 em , Blogger Per Westberg sa...

Denna krönika var ju läsvärd men är det inte lite respektlöst att tala om censur. Censur innebär ju en förhandsgranskning från en myndighet. Att jämföra yttrandefrihetens lågvattenmärke, censur, med en publicists rätt att självständigt bestämma vad som skall publiceras i hans eller hennes tidning.

Det är en rättighet att ge ut en tidning men ingen rättighet att få bli publicerad. Grundläggande yttrandefrihet.

Dina slutsatser innebär ju att staten nästa gång bestämmer vad som skall stå i tidningen.

Folkpartiet finns i en liberal tradition. De var de som första gången talade om tryckfrihet. Sannolikt orsaken till att så många publicister varit liberaler. Men att anklaga dessa för censur bara för att de inte publicerat allt är lite magstarkt.

 
Klockan 9:04 em , Blogger Gunnar sa...

Per:
Den blev ju publicerad. Men sen har det tagits bort länk till den från nätet, etc.

Censur är det för att tidningen backar pga yttre påtryckningar. Censur förutsätter varken att det är förhandsgranskning eller att det är från en myndighet/staten.

Men vi kan ju kalla det vad vi vill - fel är det ändå. Felaktigheten ligger just i att man ger efter för yttre påtryckningar.

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

Länkar till det här inlägget:

Skapa en länk

<< Startsida